Sara Parkman - Till Salka

Ifrån kullen till stan
Kom och möt mig på bron
Med det stora oändliga och mörka som havet
Sen i bilen i skogen och på radion som brusar, som sjunger
Och jag tänker vet vi båda, utan att säga

Stora tjocktröjor under vinternätter
Och i täckbyxor vid havet vi ritar av stjärnor i skyn
Inte sa vi farväl, där på asfalten utanför
Gamla Frälsis som blev till Tangopalatset

Du var den färg
Som målade hösten och ljungen och lönnen
Och gångvägen
Ljus över regn
Vi gick längs E4: An
Den som också skulle leda oss bort
Men nu så var den vägen till allt

Du var alkemi och nylonstrumpor
Vi sov sked och du var varm
Och ett löfte om evigheten
Du var allt det där, som jag inte var
Som en Amеlie från Västernorrlands djupaste drömmar
Som jag älskar än

Du var dеn färg
Som målade hösten och ljungen och lönnen
Och gångvägen
Ljus över regn
Vi gick längs E4: An
Den som också skulle leda oss bort
Men nu så var den vägen till allt