Kall

Varelsen

Lyft mig
Upp över ett döende landskap
Åh, du
Denna lindring
Som bränner allt för hårt
När allt svider som färska sår
Denna vanskapta värld
Tycks för en minut vacker
Trots inre stormar
Och invand misär

Jag sliter dig I stycken
Som tidsfördriv
För att ha dig här
Jag river sönder mig själv
Av depressiva direktiv
Jag ser undergången
Jag blir förblindad, blixtkär

Sådan värme
När det är isande kallt
Sådan kärlek
När jag förlorar allt
En irritation
När jag förlikat mig
Det är underbart
Der är sant!
En hopplös situation
Invanda mönster
Vardaglig stagnation