Fejd - Svart

vart var min tanke som följde mig
hellre sviken än den som svek
skörda sorgens alla tårar
såg dem falla i tusenfallt från deras ögon

stjärnor tindrar som en avbild kring min dröm
vill jag älska, vill jag dö
söker striden i min längtan efter liv
vrider sanningen till smärta

ingen skall mig sörja när jag faller
ensam skall jag vandra på min väg
härda hårt mina vingar väl i svart

saknar friden i min starka gamla hävd
evig trohet, stolt och stark
börjar färden i min levnad som befallts
söker meningen i fjärran

jag sviker ej mina svurna gåvor till dig
se mig, driv mig stilla bort

ingen ville visa stigarna
djupt och mörkt i oändliga salar
i all denna ljuvlighet som följer oss till avgrunden
blickar dör överallt